Jesus Kristus förkunnar nådens år (Luk 4:19). Han är själva uppfyllelsen av jubelåret som praktik.
Den gammaltestamentliga lagen om jubelåret kännetecknades av tre faktorer (3 Mos 25):
1. Personlig frihet - om du var slav
2. Ekonomisk upprättelse - om du var fattig eller stod i skuld
3. Fullständig vila - från vardagens arbete , slit, prestation
Jubelåret skulle infalla vart 50:e år och var en återställning av ordningen i samhället och i människans tillvaro. Befrielse från olika slavok. Upprättelse från skuld och fattigdom. Upprätelse av krökta ryggar. Och fullständig vila från tillvarons arbetsamma bygge.
Jubelåret praktiserades troligen aldrig.
Men jubelåret är också en bild för den realitet som är Guds rike. Det berättar om att allt börjar i vilan. I ickegörat. I sabbaten. I människans oprestation.
Det börjar med att ta emot och bli betjänad av Gud själv.
Gemenskapen med Gud kräver detta enda.
Jesus tvättar lärjungarnas fötter. När Petrus vägrar förklarar Jesus att i förmågan att låta sig bli betjänad, att släppa stoltheten och idén om att förtjäna, ligger nyckeln till gemenskapen med honom, med Gud. Universums skapare och upprätthållare måste få tvätta dina fötter. (Joh 13)
Så, när vi låter oss bli betjänade av varandra övar vi oss i att ta emot Guds kärlek.
På motsvarande sätt är det med tjänandet.
I tjänandet manifesteras Guds kärlek. Den självutgivande, hänsynslöst altruistiska.
När vi tjänar får vi älska som Gud, med Guds egen kärlek.
Och Gud blir ärad och upphöjd när människor tjänar varandra. Och låter sig bli betjänade.
Vem ska ha äran för den självutlämnande kärleken som är tjänandets djupaste motiv och drivkraft... om inte Gud, som själv ger oss mandatet att älska med den kärlek han ingjuter i våra liv genom den helige Ande?
Tjäna Herren med glädje!
Låt dig betjänas av Herren med jubel!
