jaha.jag har blivit häcklad för mitt söliga bloggande vilket inte är mer än rätt förstås. häcklandet alltså. så låt mig nu försöka hålla liv i detta sölande genom ett nytt inlägg.
den stora häpnaden häromdagen var att se pappa utan mustasch för första gången i mitt liv. ett slags flamsig chock blev det och flera känslor på samma gång.
nu när det precis lagt sig är det dags att häpna igen. det visar sig nämligen att Han är kommen till oss. Kristus. Gud berättar återigen för oss om hur allt ligger till.
Han berättar genom att leva ett liv.
Med allt vad det innebär. "Ett barn är fött..." och så är det igång. Men om Gud har valt att berätta allt så och att göra allt så då har förstås varje del mycket att berätta. Stort näringsvärde. Djup ropar till djup. Mättad. Den dryper av innebörd, som en man som heter Göran skulle ha sagt. Om vem Gud är, vem du är, vem jag är, vilka vi är när Gud är den Gud är osv. Ett slags julbord. Ett härligt pågående. Att äta långsamt långsamt. Ta in bit för bit. Om och om igen.
Goder jul alla ni!
