Blyg med paprikasmak

Stark bild. Jakob A försöker övertala en mjukost att följa med hem efter ett hejdundrande kalasfika i kristianstad. Så jobbar han ju som kurator också.

Test från mob

Födelsedagsfika!

Efter ytterligare några veckors bloggvila kommer så ett litet inlägg, tillika en inbjudan.

Nästa söndag den 23 januari fyller jag år och bjuder in till födelsedagsfika i mitt hem, dvs kollektivet Måsen. Från kl 16.00 finns det pannkakstårta och dessutom stora möjligheter till trevlig gemenskap i goda (eller nya) vänners lag.

Varmt välkommen!

Detta är en hyfsat öppen inbjudan, så ta gärna med en vän. Men hör helst av dig om du ämnar komma så jag får lite koll på hur mycket smet som ska vispas osv.

Förutom att det kanske är den ultimata formen av kalasmat så har jag ett särskilt förhållande till just pannkakstårta. Därför kan det passa med en liten text som reder ut sambanden. Texten är ursprungligen ett beredelseord i samband med ett nattvardsfirande förra vintern och kommer här i en något omarbetad version.

Pannkakstårtan och Guds berättelse

Har du ett soundtrack of your life? en sång eller kanske en berättelse med ett tema som verkar handla om ditt liv, om din vardag? Och som du ofta blir påmind om?

Jag har en berättelse som ofta dyker upp i mitt huvud. Det är berättelsen om Pannkakstårtan med Pettson och Findus. Den har blivit ett slags soundtrack för min vardag. Min tillvaro är ofta som Pannkakstårtan.

Det här är handlingen i korthet:

Katten Findus fyller år, (han fyller fyra gånger per år) och som vanligt ska han få sin favoritmat, pannkakstårta. Men när Gubben Pettson ska göra tårtan visar det sig att några ingredienser är slut så Pettson måste åka till affären och köpa, men när Pettson ska ta cykeln till affären visar det sig att den har punka, och för att laga punkan måste Pettson komma åt sina verktyg i förrådet, men förrådet är låst och nyckeln till förrådet ligger i brunnen och för att fiska upp nyckeln måste Pettson ha sitt metspö som ligger på taket och för att komma upp på taket behöver han sin stege. Men lutad mot stegen står Pettersons tjur, alltså grannens, och sover. Det slutar med att Pettson väcker tjuren genom att spela Till havs med Jussi Björling på sin vevgrammofon samtidigt som Katten Findus lurar bort tjuren till andra sidan hagen genom att springa runt med en lång gul och röd gardin hängande i svansen. Sen... kan Pettson klättra upp på taket och hämta metspöt och fiska upp nyckeln och ta sig in i förrådet och hämta verktygen och laga punkan och cykla till affären och köpa mjöl och ägg och baka den där tårtan till Findus på hans födelsedag...

Det är Pannkakstårtan. Och min vardag framkallar ofta den här lilla berättelsen i mitt huvud. Någonting ska åstadkommas men för att det ska vara möjligt måste det här och det här hända och funka och det kan inte ske om inte det här blir gjort först. Livet som ett jagande, ett fixande, som ett stressigt pussel med massa bitar som saknas hela tiden.

Jag älskar den här berättelsen, men den är också mycket förknippad med många olika jobbiga saker och röster om mitt liv och om vem jag är. Känslor av stress, av att inte räcka till, sorg över att det är som det är, självförakt för att jag inte kan leva upp till mina höga ideal och övertygelser, oro över hur det ska bli egentligen. Den talar om saker som varit, och hur det kommer bli. Och ibland är rösterna starka. Ibland svagare.

Hur är det för dig? Vilka röster får berätta ditt liv? Vilka får tala om vem du är? Vilka sånger får vara soundtrack i ditt liv? Kanske är det svåra minnen med höga röster. Kanske är det ett nu som ställer allt på ända. Kanske är det grusade framtidsdrömmar och ett hopp utbytt i förtvivlan och i fruktan.

Men bara Gud kan berätta vem du är, vem jag är.

Och jag tror Gud säger, till dig och till mig:

- Det här är kanske din vardag ibland. Men det är inte berättelsen om ditt liv. Det är inte berättelsen om mitt liv i dig. Ditt liv har också ett annat mönster. För den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit. (2Co 5:17)

För, Jag har kallat dig från mörkret in i mitt underbara ljus. Därför kan ditt liv berättas med det mönstret, från mörker till ljus, genom död till liv.

För jag är Herre över hela ditt liv. Jag är Herre över dina minnen, över ditt då och ALLT det som har fört dig till den punkt som är ditt NU, och jag är Herre över ditt NU, över din vardag, över dina studier på missionskolan, över dina relationer, dina prioriteringar, din kropp, din ekonomi. Jag är Herre över Pannkakstårtan. Och jag är Herre över ditt sen, din framtid, över det som kommer. Ingenting som är Du, faller mellan mina fingrar.

En vän till mig berättade om vad som stod först i hans fästmös dagbok. Där stod inte Dagbok, eller Berättelsen om mitt liv, utan Your story as told by me. Din berättelse, Gud, berättad genom mig, genom mitt liv.

När vi bjuder in Gud att leva i oss, blir våra liv först och främst en berättelse om Guds liv i oss. Eller med Paulus ord:

men jag lever, fast inte längre jag själv, det är Kristus som lever i mig. (Gal 2:20)

Men det är svårt att ta emot sitt liv och sin berättelse som Guds gåva till oss. Kanske bland det svåraste. Att ta emot dom vi är. Dom som vi blev. Och som vi kommer att bli.

Tron är en inbjudan att göra detta. Vi får ta emot våra liv ur Guds hand. Nattvardens bröd och vin är en ständig inbjudan från Jesus att låta Guds egen berättelse, från mörker till ljus, vara vårt livs soundtrack. Han bjuder oss att låta hans liv vara i oss, och hans berättelse bli vår.

Bön:
Jesus, lär oss ta emot våra liv från dig, vårt nu och våra minnen och vår framtid. Herre, öppna våra ögon och låt oss se ditt liv i våra liv, öppna våra öron så att vi får höra din röst, höra dig berätta vilka vi är i dig, och att våra liv också är en berättelse om dig.