Biokväll. Andra Arnfilmen. I öknen står en arme med tempelriddare och väntar på order från sina befäl som överlägger i ett tält. Frågan gäller om det är läge att gå i strid med arabernas mycket större armé. Högsta befälet är segerviss. Han vänder sig om, pekar och säger "vi har ju det sanna korset bakom oss". Han pekar på ett kors av guld.
Korset som högmodets symbol? Hur kunde det bli så egentligen?
En parallell är slående.
Judarnas förbundstecken var omskärelsen. En ständig påminnelse om att Gud hade tillgång till det allra mest intima i ens liv. En ödmjukhetens symbol. Men flera av breven i nya testamentet berättar om kristna judar som använde omskärelsen som ett högmodets tillhygge gentemot sina ickejudiska medkristna. Ett yttre tecken omgivet av exklusiva anspråk. Men som i sig själv saknade betydelse om det inte ledde till "hjärtats omskärelse", en hunger efter Guds rättfärdighet, kärlekens väg.
Korset var skammens symbol. Grekerna tog inte ens ordet stavros (påle) i sin mun. Och så Guds död, en omöjlighet hos grekerna. Det såg inte bara ut som ett nederlag. Det var svagheten och ynkedomen manifesterad. Dårskapen i berättelsen om en Gud som dör på ett kors. Och för judarna, Messias, en förebådad nationalhjälte som visade sig vara stötestenen som fick alla nationella befrielseagendor i Israel på fall, genom att gå korsvägen.
Dog Jesus på ett guldkors? Eller blev korset till guld när Jesus uppstått?
Tempelriddarnas guldkors i öknen gör Jesus korsdöd till en undanmanöver, och kärleken till ett trick. Gud spelade ett spel, Jesus var en roll. Döden är på sin höjd lurad, men inte besegrad.
Men det var en seger... Mäktigare än varje tankesmedja, varje vapenmakt. Som bröt dödens grepp om skapelsen, och dess krona. Det är en pågående berättelse från stavros, pålen, den föraktade, avskyvärda, om Jesus Kristus - om en Gud som vann seger över döden och som regerar och breder ut sitt rike. Men från marginalerna. Revolution utan baktankar. Och inte med arméer i öknen.
"Jesus har gjort allt, priset är betalt". Och inget kan läggas därtill. Men en väg att följa. Segerns väg. Ut i marginalerna. Korsvägen. Befriade av kärlek till kärlek. Från början till slut.
1 comment:
Jag tänkte också på det när jag såg filmen. Så fel det kan gå. Korset blir som en amulett, någonting magiskt som garanterar framgång. Precis som om Gud skulle stå bakom allt vi gör. Tur att Gud inte gör det.
Post a Comment