Värmlandsbröllopshelg no 1

Tre värmlandsbröllop på tre veckor. 1 av 3 gick av stapeln i helgen som var.

Elis och Carolina passar verkligen bra ihop. Aldrig varit på ett bröllop med så många hyllningstal heller tror jag. En av Elis många fina sidor som lyftes upp är att han alltid tror och tänker så gott om människor han möter. En fantastiskt attraktiv sida måste jag säga. På ett sätt var det som att lyssna på en serie vittnesbörd om kraften i ett liv som på något sätt får spegla Jesus sinnelag.

En bröllopsfest kan verkligen vara en lovsång och en gudstjänst, även i denna bemärkelse (kärlekens under i all ära).

Näverlur. Eller fäbodvuvuzela? Ett instrument i tiden!

Har även hunnit umgås lite med brorson Jonathan och mi cuñada Jenne. Jonathan har redan börjat slänga sig med både svenska och spanska uttryck. Mamma Jenne som är ett språkgeni är förstås redan tvåspråkig men uppfinner ändå (ofrivilligt) med jämna mellanrum endel spännande uttryck. Såsom "javisp" (javisst), "pyttimamma" (pyttipanna), och nu i helgen dök "bredbar dator" upp (bärbar dator), och blev ett intressant förslag på en lite oväntad utvecklingslinje på teknologins område.

ingen återvändo

ifall ni undrar vad som hänt med bloggens utseende så skulle jag testa att byta layout och sen gick det inte att gå tillbaka. från havsblått till skogsgrönt alltså. typiskt, eller också inte. skit samma hur som helst.

kollektivlivets slängsida

slängdag i kollektivet härom veckan.det gemensamma livet ackumulerar efterhand stora mängder saker som ingen, på nåt mystiskt vis, vill kännas vid. både skräp och oskräp. jag o kristina gjorde en riktig superrensning och körde fulla billaster till både återvinning och second hand.

det är gött att bli av med grejer som man vant sig vid bara ligger och är. typisk nystartskänsla skulle jag beskriva det som. lite av samma känsla finns i så skilda saker som att flytta in i nytt boende, börja ny termin, nytt år, borsta tänderna, duscha, bli klar med en kurs,

betala räkningar, städa. framförallt finns den känslan i mötet med kärlekens, hoppets och trons Gud. löftet om att det aldrig är kört, att ingen erfarenhet, inget mörker, ingen hopplös livssituation kan stå i vägen för Guds nydanande verk i våra liv.

men tänk att tandborstning kan ha en liten föraning av jubelår i sig! vardagshopp.

vill passa på att säga tack josefin och christian och elisabet för året tillsammans med er! glad att ha fått lära känna er är jag och att bli präglad av er på vardagsbasis.

en erfarenhet jag bär med mig från det här året är att när tillvaron är mörk och blåsig och när gemenskap (som projekt) känns svårt, så har gemenskapen (som gåva) visat sig vara som viktigast. eller kanske snarare synligast. som att först när ens ambitioner och idéer med gemenskapen faller för livets omständigheter kan man få syn på gemenskapen som nåd allena, som Guds gåva att ta emot. känner mig tacksam för det, mitt i all skit och oskit.

och tack kristina också förstås, men vi får ju nåden att fortsätta leva i måsengemenskap! och välkommen frida och så småningom therese och jakob!