bastun, tystnaden och ingemar

ingemar tog med mig till sin egen lilla retreatgård igår. en stuga i skogen utanför stora mellösa. ingemar säger att stugan heter Snuten. där fanns förutom några olika bodar dessutom hans egenhändigt timrade bastu. jag blir impad av såna grejer märker jag. och lite trött.

först åt vi ingemars fantastiska thaimat i stugan. det är ju välkänt att korv med bröd är det bästa som finns när man sitter i skogen. det här var en liknande upplevelse, eftersom det var typ 8 minusgrader inne. när jag började klaga lite så tog ingemar fram motorvärmaren som jag ställde i huvudhöjd på skåpet intill. rätt skönt, men jag frös ändå. ingemar tyckte nog jag var lite klen tror jag. men jag berättade att egentligen är jag ju scout o så och det här är ingen match. egentligen.

tystnaden i skogen hade jag glömt. när alla ljud saknas. så är det ju aldrig annars. inget surr från kylskåpet eller ventilationen. inga stadsljud. (bara det svaga öronsuset jag alltid går runt med.) tystnaden viktig o efterlängtad.

sen bastu. vedeldad så att man luktar lite medwurst. och snörullning och fötter som nästan domnar av krampen. konstig känsla att stå naken i snön ute i skogen och tvåla in sig och sen skopa skållhett vatten utblandat med snö över sig. nån slags frihetskänsla ändå.

stort tack ingemar! förundran och tacksamhet.

och gärna återvänder jag till Snuten och tystnaden och bastugemenskap i obygden.