kollektivlivets slängsida

slängdag i kollektivet härom veckan.det gemensamma livet ackumulerar efterhand stora mängder saker som ingen, på nåt mystiskt vis, vill kännas vid. både skräp och oskräp. jag o kristina gjorde en riktig superrensning och körde fulla billaster till både återvinning och second hand.

det är gött att bli av med grejer som man vant sig vid bara ligger och är. typisk nystartskänsla skulle jag beskriva det som. lite av samma känsla finns i så skilda saker som att flytta in i nytt boende, börja ny termin, nytt år, borsta tänderna, duscha, bli klar med en kurs,

betala räkningar, städa. framförallt finns den känslan i mötet med kärlekens, hoppets och trons Gud. löftet om att det aldrig är kört, att ingen erfarenhet, inget mörker, ingen hopplös livssituation kan stå i vägen för Guds nydanande verk i våra liv.

men tänk att tandborstning kan ha en liten föraning av jubelår i sig! vardagshopp.

vill passa på att säga tack josefin och christian och elisabet för året tillsammans med er! glad att ha fått lära känna er är jag och att bli präglad av er på vardagsbasis.

en erfarenhet jag bär med mig från det här året är att när tillvaron är mörk och blåsig och när gemenskap (som projekt) känns svårt, så har gemenskapen (som gåva) visat sig vara som viktigast. eller kanske snarare synligast. som att först när ens ambitioner och idéer med gemenskapen faller för livets omständigheter kan man få syn på gemenskapen som nåd allena, som Guds gåva att ta emot. känner mig tacksam för det, mitt i all skit och oskit.

och tack kristina också förstås, men vi får ju nåden att fortsätta leva i måsengemenskap! och välkommen frida och så småningom therese och jakob!