som min granne har.
hon har lyssnat på samma låt i flera veckor nu. och hör jag inte fel så försöker hon dessutom tolka den. gitarr och sång. det är ju bra.
men idag har det gråtits. länge och högljutt därinne.
kastas momentant mellan känslan att vilja gå in och säga "jag har bakat sockerkaka, fika o prata?" och förnuftet som förklarar för mig att då kommer hon förstå att hela huset hör hennes agony. och det blir inte bättre då.
även om jag tror att det där med sårbarhet-öppenhet-möte är nånting fantastiskt är det nog tur att saker hindrar en ibland. välvilja-integritet är liksom också en balansakt.
men oftast. vad är det som hindrar mig från att baka en sockerkaka till grannen (som inte gråter vad man vet), eller att ge en chokladkaka till den bittre busschauffören (även om det kan komma lite hastigt på) eller att prata med folk på tåget (vem som helst)?
eftersom jag vet hur ofta det välsignas är det ju bara konstigt egentligen.
nu har hon slutat gråta förresten. frid, ny glädje, somnat eller apati? lite svårt att veta.
3 comments:
ja, det är dubbelt med allt det där som man ser och hör. vilket som man sett och vilket som man skall börja bära, uppmärksamma, bedja, vänta, le -till.
du har ett stort hjärta, och det är från Gud iallafall så mycket kan man veta.
baka och häng på dörren - vi behöver inte säga så mycket mest göra.
här är det kaffedags- hörs!
lallala jo då vi kommer vi kommer på måndag kring sex på kvällen flyger här ifrån söndag natt.. vi kommer vara trötta och glada och hoppbärande och ledsna och många saker..
skall bli bra att ses... inget internet i helgen.. lallallala jag vill också åka till frans... tusan men jag får ju vara här, fatta...nåd. kram
lallala jo då vi kommer vi kommer på måndag kring sex på kvällen flyger här ifrån söndag natt.. vi kommer vara trötta och glada och hoppbärande och ledsna och många saker..
skall bli bra att ses... inget internet i helgen.. lallallala jag vill också åka till frans... tusan men jag får ju vara här, fatta...nåd. kram
Post a Comment