Gud säger ja

tid för bröllop nu alltså.
tid att få erfara att heliga sakrament är heliga saker.
att få höra hur Gud säger Ja, till dem som ger varandra sitt agape-ja, och till alla som längtar efter att hålla blicken stadig, på Honom.
tid för olika möten och olika slöjor att falla.
tid för skönheten - Guds svar, idé, klang, botten

Jenne svägerska (mi cuñada) och Daniel bror (mi hermano)

tid att få se Guds Ja. Enkelt, självklart, tydligt. En gåva. Alltså nåd.
I nöd och lust.

Sjöviksveckor

sjövik, en kristendomsskola. 125 ungdomar, 18 ledare. två veckor.
utvärdering:

GUD är Stor. Gud vill saker. Med allt han har skapat. Låter murar falla, masker, skyddsvärn av lögner, på allt han har skapat. Han befriar, helar, renar och upprättar. Rätar ut och lyser upp, plockar fram. Gud gör allt detta, medan vi håller på, med allt möjligt jox. Gud gjorde det igen. Han gör sitt verk. Håller vad han lovat. Mitt i får vi skörda Hans frukter, trots frustrerande otydlig strävan, trots märkliga, subtila små agendor, trots brustenhet, trotsighet, frånvaro av vision. Vi förstår så lite. Verkar ofta nöjda med att berätta om förklaringsberget, men har inga planer på, ingen längtan dit själva.
Men vi får vara med ändå.
Och Sjövik blir ett förklaringsberg för många ändå.
Så stor är vår GUD.

gudsfruktan

"Fear should certainly not be thought of as the opposite of trust;

this is shown by the fact that in Ps 33:18, for example,

it is equated with hoping for God´s grace.

What fear really means is a way of living

which is afraid of nothing except of losing this one Lord,

in the same way that a person who is in love

fears nothing so much as losing the affection of the beloved."

(Schweizer)

det glada budskapet för människan är inte att Gud finns,

utan att Han är en god gud, att Hans motiv är rena och klara.

låt oss därför frukta Honom, och hoppas på Hans nåd.

shoppingresa

tomas o jag har varit på shoppingresa i huvudstan. buss tur och retur 100 kr. himla billigt det. tomas skulle köpa byxor (typ fair trade-brallor, kolla www.kuyichi.com), jag tänkte mest titta, peka och tycka. vilken dag det blev sen! här är några ögonblicksbilder:

5 minuter in på bussresan (i höjd med Svampen) häller jag kaffe på tomas efter hastig inbromsning. som tur var var det mjölk i kaffet och tomas blir mest chockad, inga brännskador alltså. lite olämpligt kanske men det blev fina mönster. byxköpet kändes dock mer urgent än någonsin.

vi hinner såklart med ett besök på slottet och tomas får äntligen träffa en livs levande livgardist. han heter kristoffer och är antagligen från dalarna. vi lyckas locka ut honom från den lilla kuren och lägg märke till hur nära tomas står halvcirkelmarkeringen. modigt tomas.

stockholms smalaste gränd? här var det lätt att känna sig lite tjock. tyckte jag hittade en ganska skön ställning till slut ändå. avslappnat.

stockholm är ju staden där allt är tillåtet. allt utom medhavd matsäck. civil olydnad alltså, med hjälp av tomas berömda grova dubbelmackor med korv och med helt nya dimensioner smör. om man är inne på det här med att leva gränsöverskridande och ständigt bryta barriärer mellan människor kan vi rekommendera att börja med denna lite lagom provocerande aktion.

här en liten hälsning till våra kära kollektivvänner: har ni funderat på markiser? vore ursnyggt!

många timmar spenderades på STUK på Götgatan där de eftertraktade kuyichijeansen säljs. och tomas fick gott om tid att prova jeans. och testa jeans. här kollar han t ex om de funkar när man gör... så där.

det här funkar tydligen också. skönt. måste va bra jeans!








ett stort TACK vill vi rikta till Therese från ZTV som extraknäckte på STUK denna dag och vars hjälp inte kan överskattas.



hur slutade då äventyret? undrar ni säkert. jo, Tomas köpte till slut två par jeans, båda av ekologisk bomull, varav åtminstone ett par dessutom producerats enligt goda etiska principer. Bra jobbat, säger vi till oss själva!


men vänta... hur skevt låter det här? hur kan "produktion enligt goda etiska principer" handla om undantag i vår konsumtionsorienterade vardag? unfair.

stilla valborg

ingen rök utan eld? nonsens.

valborg var i år:

skjutsa vår älskade syster till arlanda, sända till tanzania - smärta, glädje

sitta mycket i liten bil med ett vägljud troligtvis fjärran över europeisk standard, om det skulle finnas en sån för vägljud. lomhörd är ett kul ord.

storslagna spenatsoppor (x2 alltså, den senare med svamp o grejer)

promenad till statoil brommaplan, en broder köpte tandborste

gemenskap i goda vänners lag, ett som Gud satt ihop

definitivt värme utan brasa.

snart kommer det ett blogginlägg till,
gött va!

här har ni så länge:

bloggtorka kanske...

men det finns tydligen ett liv i öknen.

Herren skall alltid leda dig,

han mättar dig i ödemarken

och ger styrka åt benen i din kropp.

Du skall bli som en vattenrik trädgård,

en oas där vattnet aldrig sinar.
Jes 58:11

Gud gör mig lite nervös. mest för att han verkar ha nåt på gång (hela tiden). under tiden (hela tiden) kan jag bara springa runt i hans omsorg. känner mig lite fjantig. men jag märker att min rygg är rak. han menar inge med det säger han. bara att han är "trofasthet". och "glad". och att "det var på tiden".

Vi hör samman endast i och genom Kristus

"Man glömmer lätt nog,
att kristen gemenskap är en nådegåva från Guds rike
som när som helst kan tas ifrån oss,
kanhända bara en liten tid skiljer oss från den djupaste ensamhet.
Därför bör var och en som ännu har förmånen att leva ett kristet liv
gemensamt med andra prisa Gud av allt sitt hjärta,
tacka Gud på sina knän och bekänna: Det är nåd, inget annat än nåd,

att vi ännu i denna stund får leva i gemenskap med andra kristna."

(Dietrich Bonhoeffer)

Han har ju sagt många mer stora saker, men jag har ju inte kommit längre i boken. Liv i gemenskap för er som inte ramlat på den ännu. Hur som helst måste vi ner på knä lite oftare.

Queen-Qväll

Hjärtligt välkomna på Queen-kväll hemma hos mig i A-huset på torsdag kring 19. Det blir Queen at Wembley och andra Queen-grejer på dvd. Ljud utlovas. Och fika. Och eventuellt kommer Gud vara där.

"People are apprehensive when they meet me.

They think I'm going to eat them.

But underneath it all, I'm quite shy."

~ Freddie Mercury ~

joråsattenämenatt.

Än en gång varmt välkomna, hälsar Marcus, Filip och Kakan (som också heter Markus och eventuellt kommer ha på sig sin Freddie-dräkt, värt att se hur som helst)

Han gör mörker till ljus, tydligen

Gud vill berätta saker för oss.bland annat att mörkret inte längre är mörker utan ljus, när han får med det att göra.

jag är krasslig och klen och det verkar som Gud tar det som en komplimang...
hur menar han?
tycker han det är kul att bära runt på mig?
släppa ner mig i en fåtölj framför brasan då o då?

tydligen har han bestämt sig för att göra allt det sjuka friskt, allt det beska vattnet gott, en förvirrad mänklighet hemmastadd.
inte genom att skapa en nya mänsklighet utan genom att låta mig vila ut i en fåtölj framför brasan hemma hos honom. oftast verkar det gå upp för en när man är lite krassligare än vanligt.

jag är svag, men ändå stark

arm o fattig, ändå rik
jag var blind, men nu jag ser
allt som du gjort, allt som du ger

postpartytider

olika personer skapar mening tillsammans

tack per, hanna, foraj, lisa, matilda och ni andra för en riktig kalasvecka!

nu ska jag börja med andra saker. typ fasta?

vi har fyllt 25 år var

med olika saker. men flera av dessa olika är lika för mig och kusin Per.
jag fick idag en vacker bok av min husförsamling som heter En hyllning till aporna. tack! detta inlägg är emellertid lite av En hyllning till kusinerna. till oss, Per o Marcus, som blivit 25 år var (bara sådär) och still going strong,



men det är klart, min käre kusin Per som fyller en vecka före mig, varje år, gav mig häromdagen en glimt av hur det känns att fylla 25 år:

"det känns som kroppen börjar dö"

nu vet jag också. mogen blir övermogen och faller lätt till marken...
tur att man har kompisar som plockar upp en då! Tack kompisar!

o tack Per för att du vågar gå lite före varje år. undrar hur du kommer känna nästa år... kanske att SJ verkar börja flacka med blicken?

Du sa du lyser igenom oss

de här har jag lånat av Anders (hej anders, jag låna dem bara, rakt av bara). tänkte att det är så här jag tänker mig en del nu. sol med träd i vägen. träd som skymmer. träd som skyddar. helighet kan också vara starkt att titta på. nåd som skyddar. annat som skymmer. i skogen i lindesberg. och på andra platser.
förra året satte sina spår. det berättar små saker om vad som komma skall. som strimmor mellan träd ungefär. men bara för att man tycker sig se saker betyder det inte att man vet vad.

emellan varven (åren) kan det också se ut så här har jag märkt.

kollikock!

nån har tagit Gudruns blus

nu har det alltså hänt.
nån har tagit Gudruns blus.

lappen sitter på tvättstugedörren:

Jag vill ha tillbaka min blus.
Jag kräver inget mer!

vänliga hälsningar Gudrun

Jag känner med Gudrun.
Vem som är blustjyven? Ja, det är Gudrun egentligen inte intresserad av.
Bara hon får tillbaka sin blus. Hon kräver liksom inget mer!

Håll gärna ögonen öppna!

Gud har tagit orden ifrån mig

så jag kan inte skriva nåt. tyvärr.
men det var kul så länge det varade.
kanske ger han mig nya imorrn?
ja, jag är spänd av förväntan!

mina vänner o jag

verkar va nåt slags projekt

som min granne har.
hon har lyssnat på samma låt i flera veckor nu. och hör jag inte fel så försöker hon dessutom tolka den. gitarr och sång. det är ju bra.
men idag har det gråtits. länge och högljutt därinne.
kastas momentant mellan känslan att vilja gå in och säga "jag har bakat sockerkaka, fika o prata?" och förnuftet som förklarar för mig att då kommer hon förstå att hela huset hör hennes agony. och det blir inte bättre då.

även om jag tror att det där med sårbarhet-öppenhet-möte är nånting fantastiskt är det nog tur att saker hindrar en ibland. välvilja-integritet är liksom också en balansakt.

men oftast. vad är det som hindrar mig från att baka en sockerkaka till grannen (som inte gråter vad man vet), eller att ge en chokladkaka till den bittre busschauffören (även om det kan komma lite hastigt på) eller att prata med folk på tåget (vem som helst)?

eftersom jag vet hur ofta det välsignas är det ju bara konstigt egentligen.

nu har hon slutat gråta förresten. frid, ny glädje, somnat eller apati? lite svårt att veta.

Livet som seriefigur på slottet

I ett slott blir man en seriefigur. Hur blir man inte en seriefigur i ett slott? Pilgrims höstmöte på Bjärka Säby gör mig liten och platt och glad och svår. Det är svårt att verkligen delta, ta del, när man är platt och bara vill ha garderober och speglar att gå in i hela tiden. Det är inte alltid självklart lätt att koncentrera sig i skuggan av saker som är gamla, men fina och svåra att förstå.Men någon blåser in lite luft. Så att man blir lite oplatt. Och väldigt mycket får liv, har liv, ser liv.

Men jag börjar förstå min utgångspunkt. Svaren vi får, skatten vi gräver i på Bjärka Säby slott, i kristna traditioner med saker som funnits länge nu, bland kyrkofäder som kan det där med att leva livet i öknen, vart pekar de? vart leder de? vart måste de leda? I min enfald har jag tänkt att det fanns en klar gemensam idé, längtan. In i Kristi kropp, in i funktion och tillbedjan i våra egna trakter och andras häromkring.
Förvirrat, lite sorgset börjar jag ana att det trots allt finns en annan idé. Kristen-på-egen-hand-eftersom-det-inte-finns-någon-församling-som-fyller-mina-behov-idén. Vem är då "Vilse i församlingen"?

Men när är det risk att vi som strävar så efter trons självklara förtröstan och det utgivande livet i gemenskap, "tron ges oss i varje enskilt ögonblick", slutar förtrösta på att Gud faktiskt gör oss till de vi är? När börjar vi leva som om vi istället skulle bli mindre och mindre människa? Var går gränsen mellan att ge upp sig själv och ge upp?

utsatt för en d brent

på förmiddagen ringer min hyresvärd och säger:

"Du har ju inget hyreskontrakt,
så därför måste du flytta nu."

sen tystnad.

när det så småningom går upp för min hyresvärd att jag inte riktigt hunnit koppla att hans husgud heter david brent - mr The Office - och att han bara testar ett av sina vältajmade practical jokes på mig (vi som känner varandra så bra...)
säger han:

"närå"

och jag känner mig ganska mycket som receptionisten Dawn. (som enligt brent emellanåt får "dawn-dimpen". för övrigt en sällsynt bra svensk översättning. från ursprungliga "crack of dawn")
men jag börjar åtminstone inte gråta. även om det skulle ha varit lite lockande så här i efterhand.

jag bor fortfarande i A-huset.
och jag har The Office på dvd.
kom gärna och hälsa på.

ett PM om min livshållning

och mitt bidrag till världen blir lätt lite stortstilat, dåraktigt. nästan hybris. märker jag. men jag slöjar in det ganska bra i ödmjuka idéer som "konsumism är vår tids religion" och liknande...
det är lätt att gå igång på sig själv därför, bättre att gå igång på andra. bäst att gå igång på Gud och allt det där som han gör hela tiden.

bra att skriva det när man är hemma på värmländsk urmylla då, i Skåre hos mina föräldrar som jag känt ganska länge nu. här är GUDAGOTT att vara ju. och katten är grå och söt och känns väldigt möbel.

imorgon förmiddagskaffe med mamma. sen när är det en lyx? vet inte. lyx bara. O JA!